Karl-Magnus Ziesnitz var född i Karlskrona 1859 och började tidigtsom lärling inom typografyrket. Han anslöt sig i 25 års åldern till arbearrörelsen och fick med anledning där av avsked från sin anställning på ett tryckeri i Stockholm. Han flyttade sedan till Östersund där han bedrev socialistisk agitation. Han var också med om att bilda en socialdemokratisk organisation och arbetade fackligt i typografernas avdelning i Östersund. Efter att ha flyttat tillbaka till Stockholm blev han faktor och kassör i Social-Demokraten 1892. Samtidigt skötte han hela mellersta partidistriktes verksamhet. Några år senare blev han partisekreterare.

Vid internationalens kongress i Paris 1900 blev han invald i ett internationellt sekretariat i Bryssel tillsammans med ännu en svensk, C N Carleson. Vid LOs första kongress hörde Ziesnitz till dem som förespråkade den kollektiva anslutningsformen av fackföreningarna till Partiet. I många avseenden var Ziesnitzs insatser av grundläggande betydelse för partiets organisatoriska uppbygnad under genombrottsåren.