1977 |
Ernst Wigforss 1881-1977
Ernst Wigforss föddes 1881 i Halmstad och var son till en målarmästare. Han studerade vid Lunds universitet och doktorerade 1914 i nordiska språk.
Wigforss anslöt si redan som student till socialdemokratin och invaldes 1919 i första kammaren. I Brantings tredje regering 1924-1926 var han konsulativt statsråd, men blev efter Thorssons död finansminister. Han invaldes 1928 i andra kammaren och kvarstod där till 1947, då han flyttade över till första kammaren, som han tillhörde till 1953. I Per Albins Hanssons första regering 1932 blev han på nytt finansminister, en post som han innehade till 1949.
Wigforss kom som finansminister under 1930-talet att företräda en ny ekonomisk politik av stor betydelse då det gällde kampen mot arbetslösheten. Genom produktiva investeringar kunde sysselsättningen öka och arbetslösheten bekämpas. Vårt progressiva skattesystem har också fått sin prägel av Wigforss. Syftet var att utjämna klyftorna mellan olika inkomstgrupper.
Ernst Wigforss var en utomordentlig inflytelserik politiker, som under tre decennier satte sin prägel på den politiska utvecklingen i vårt land.
Wigforss var både teoretiker och praktiker, som inte minst genom sin omfattande föredrags- och föreläsningsverksamhet medverkade till att bredda och fördjupa intresset för viktiga samhällspolitiska frågor. Han aktualiserade tidigt inflytandefrågorna i arbetslivet och näringslivet. Han företrädde uppfattningen att demokratin fick lov att utvecklas och byggas ut såväl socialt som ekonomiskt. Han avled 1977.
På planeringsstadiet hade 1977 års första maj-märke en helt annan utformning, det visade ett stort S. Planerna var långt framskridna och man hann tillverka sex provexemplar. När man nåddes av meddelandet att Ernst Wigforss den 3 januari gått bort var det för partistyrelsen självklart att han skulle hedras på årets märke.
|
